Tidanöring

Tidanöringen är en lokalt utrotningshotad art. Arbetet med att rädda Tidanöringen har pågått i cirka 20 år. Syftet är att förbättra öringens möjligheter att vandra i Tidan så att ett livskraftigt bestånd kan bevaras. Arbetet drivs av Mariestads Sportfiskeklubb med medverkan från bland andra Tidans Vattenförbund, Metsä Tissue samt Mariestads och Skövde kommuner.

Genomförda åtgärder

Fiskens vandringsmöjligheter har förbättras genom att en gammal damm rivits ut vid Trilleholm samt genom att en fiskväg byggs förbi Ullervads kraftverk. Vidare har lekområden återskapas genom att grus lagts ut i strömmande partier. Detta vid Mariestads Stadskvarn, Mariefors, Trilleholm och Ullervad.

För att hitta områden som kan vara lämpliga lek- eller uppväxtområden uppströms Tidavad så har inventeringar utförts. Detta i Karlsforsbäcken, Stålkvarnebäcken Nolängsån, delar av Ösan, Luttran med biflöden samt i delar av Tidan uppströms Östen.

Ekologi

Tidanöringen är en lokal stam av insjööring. En av de tre stammar vildlekande öring som finns kvar i Vänern. De andra är Klarälvsöring och Gullspångsöring. Stammen skiljer sig lite från de andra genom att den är mer anpassad till Tidans grumliga vatten. Fisken lever sitt vuxna liv i Vänern där de mestadels lever av andra fiskar. Öringen lever normalt i sju till åtta år och väga upp till sju kilo.

Öringens vandring

Öringen vandrar upp i Tidan med tillhörande biflöden för att leka. Den behöver ha tillgång till strömmande partier och grusbottnar. Det är också viktigt att det finns skuggande träd längs stränderna så inte vattentemperaturen blir för hög. Lekområden finns vid bland annat Mariestad Stadskvarn och Mariefors i centrala Mariestad samt vid Trilleholm och Ullervad.
 
Vandringen sker i september till oktober och troligtvis hittar öringen till lekområdena med hjälp av lukt- och smaksinnet. Leken sker i sedan oktober till november då romen läggs i gropar som fiskarna själva gör i bottengruset. Varje hona kan lägga upp till 2 000 romkorn.
 
Ynglen stannar i ån i två till tre år där de lever av bland annat vatteninsekter. Då är konkurrensen med andra fiskarter ofta hård. Sedan vandrar öringarna tillbaka ut till Vänern. Vid passage av mer lugnflytande sträckor blir många öringungar mat åt rovfiskar såsom gädda.

Vissa öringindivider stannar dock permanent i Tidan. Dessa blir då mindre till växten. Det finns även lokala populationer som isolerats av olika vandringshinder.